24/7

Hej igen,

Dålig på att uppdatera? Javisst. Är inte så lätt då hela ansökningsprocessen för visum har stannat upp. För att göra en lång historia kort inväntar vi svar från en Etiopisk myndighet som ska bestämma huruvida vi ska ha turist eller företagspass. Jag kan inte göra någonting åt saken just nu helt enkelt.

Ringde upp en person på skolan för att dubbelkolla om jag inte kunde ta något initiativ själv, vilket jag inte kunde.
"Så bra, då behöver jag inte oroa mig något över detta då" sa jag
"Jo, men det tycker jag att du borde" svarade denna kompetenta människa

Eh, ursäkta?

Aldrig att jag tänker oroa mig för en sådan sak. Ska vi iväg kommer vi att få visumet i tid, ska vi inte iväg så finns det en anledning till det. Förhoppningsvis var denne person ironisk, men inte direkt ett lämpligt skämt tycker jag... 

Fredagsmys

Okej, vad har hänt sedan sist? Inte så mycket faktiskt, men jag lovade ju uppdatering 24/7 så jag tänkte ge er det dagliga brödet. Jag har rätt dåligt samvete över att jag inte läser boken "438 dagar"som handlar om Etiopien bland annat. Kan ju vara bra att läsa på innan man reser någonstans, men nej det gör inte jag. Boken ligger prydligt bredvid sängen där den nog kommer förbli tills min roomie kräver tillbaka den. Det har hon gjort otaliga gånger sedan jag lånade den för typ ett år sedan. Envis som jag är hävdar jag att jag ska hinna läsa ut den innan jag åker, får se hur det går med det. 

Ska däremot läsa två andra böcker nu "Building Peace" och "Working with Conflict". Så intressant att höra vad andra tänker kring fredsarbete. Ha en trevlig fredag önskar tjejen från biblioteket!

Surprise - I'm back

Nej men hej igen bloggen.

Det råkar vara så här att jag ska ut och resa igen och tänkte att vad är väl bättre än att återuppta fingrarnas smattrande mot tangenterna och låta er få följa med på min resa? Just nu sitter jag på skolan och laddar över alla foton jag har till dropbox för att lätta på utrymmet på min gamla vita MacBook. Kan ju inte åka till Etiopien med en dator trögare än sirap och jag vill inte ta med min nya dator.

Juste, jag ska till ETIOPIEN! Yes I shall. Det kommer bli trevligt. Är nervös, förväntansfull och livrädd. Ska dit med genom min utbildning och praktisera på en organisation som arbetar med Women in Self Employment - WISE. Hoppas verkligen jag blir visare på kuppen. Jag kommer vara där i två månader och om den Etiopiska ambassaden råkar surfa in här så - nej, jag arbetar inte, jag är där genom skolan.

Jag vet att jag av alla människor borde ha en vettig uppfattning om hur det kommer bli (svett och tårar) men jag ser mig sittandes i solen med en nyplockad mango i ena handen och en spännande bok i den andra. Nåja, lite mango blir det nog och om solen inte tittar fram blir jag väldigt irriterad. Men vi (jag och R. som går i min klass) kommer att hänga på deras huvudkontor i huvudstaden mestadels. Förhoppningsvis får vi komma ut och träffa kvinnorna i projekten så mycket som möjligt. Dessutom ska information till vår B-uppsats samlas in och bearbetas.

Häng med på min resa här för att hålla dig uppdaterad 24/7. Kom igen, det blir kul!

Bilder lånade (kommer troligtvis inte lämna tillbaka de) från Pinterest

Dagens boost

Du är så himla fin, du som läser detta just nu. Hur fredagen än känns så betyder du massor, för mig eller någon annan i din närhet. Någon skulle inte överleva vardagen utan dig. Bara så du vet liksom

Chokladtjejen

Åh, våren hade kommit.

Jag och mina kursare sprang ut i solen, äntligen visade den sig efter månader bakom moln. Vi satte på oss solglasögonen och kände oss våriga, ja nästan lite fulla av våren. Vinden blåste kallt i ansiktet när vi stod och njöt av strålarna vid bibliotekets huvudentré. Vi köpte oss varsin kaffe och jag lyxade till det med en chokladbit som jag omsorgsfullt lade på kaffetlocket. Jag sipprade glatt på mitt kaffe på väg tillbaka till skolan och ännu en lektion av naturresurser. 

"Lovisa, sen när har du ett stort, brunt födelsemärke på näsan?" frågade M. mig. Eh, ja, det undrade jag med. Vid närmare undersökning hade chokladbiten färgat av sig på nästippen när jag klunkat i mig kaffet. Vilken tur att jag stod och pratade med ett gäng personer som jag nästan aldrig pratar med. De trodde nog att det var ett födelsemärke... Eller kanske inte...

Dagens ansiktsuttryck

Sadeln som försvann

Nu var det mer än två månader sedan jag loggade in här. Ser att många fortfarande kikar in här (blir lika förvånad varje gång).

Tänkte berätta en rolig historia. Jag och min roomie skulle cykla till Ica för att storhandla. Jag har fått en konstig hobby, det är nämligen storhandling. Jag älskar att dra till affären, hitta billiga extrapriser på icastudent-rabbatt och känna att jag gjort riktiga kap. Jag vet, jag är den ultimata studenten. I alla fall, när vi kommer ut till cyklarna på gården ser jag att min inte ser ut som den brukar göra. Den ser kantigare, ja lite hårdare ut på något sätt. Går lite närmare och ser att det bara är en stump där sadeln en gång har suttit.

Sadeln var stulen.

Och vet ni vad, jag blev inte ens ledsen. Jag tyckte uppriktigt synd om den stackare som tog den sadeln, den var så sjukt obekväm, det är sant. Dessutom så var det ganska korkat att bara ta sadeln och inte hela cykeln om man verkligen ska stjäla något kan man tycka. Därför har jag den senaste veckan gått till allt, hunnit prata i telefonen med vänner och familj i Uppsala och se den här staden på lite närmare håll.

Tack sadeltjuven, du gjorde verkligen min vecka.

Nej men HEJ farfar!

Nu måste jag ju skriva lite här. Men bara lite, jag sitter på en jätteintressant föreläsning med Stefan de Vylder som pratar om Eurokrisen. Det är väldigt intressant men jag kan multitaska rätt bra tydligen. Jo men nu var det ju väldigt länge sen jag hörde av mig på detta virtuella vykort till alla er därute i världen.  Jag mår bra, jag dansar massa timmar i veckan och pluggar lika mkt (okej, lite mer). Jag jobbar på och trivs väldigt bra här i Jönköping. Bättre än jag trodde att jag skulle göra faktiskt. Jönköping är en fin liten stad och liknar Uppsala på många sätt, kanske därför jag gillar denna stad så mycket.

Nej, nu måste jag återgå till att lyssna till denna intressanta lektion. Tänkte faktiskt på dig farfar nu när jag lyssnade på Stefan, kan tänka mig att du undervisade lika bra som honom när du arbetade som lektor. Fast, nej, du var så klart snäppet vassare :)

Kram på dig