Woop woop

Vi har fått vårt eget kontor nu!! Vi springer upp för karriärstegen här. Nej, men nu får vi faktiskt vara en del på det riktiga kontoret och inte bara sitta själva vid sidan om i ett konferensrum. Visserligen var det mycket större och hade stört sköna stolar, men det här känns bättre. Bilder utlovas snart!

Drömkontoret?

Eller med den här utsikten??

Gårdagen

I går kväll tog direktörn och hans fru med oss ut till Punes finaste restaurang. Vi fick åka ett bra tag för att komma dit, eftersom de bor lite utanför city. Det var massa pansarvagnar uppställda längs vägen och vi såg militärer lite här och var. Om vi förstod deras beskrivning rätt så försvaras varje delstat från fyra olika håll och för Maharashtra, delstaten vi är i, så är Pune den västra försvarsstaten. Känns ju tryggt.

I alla fall, vi kom (uppklädda!) till restaurangen och skulle välja bland alla olika rätter. Vi visste inte vad vi kunde äta så vi lät de bestämma för oss. Vi fick in varsin fisk och lite potatis, jag tyckte det var rätt lite potatis för att mätta hungern, men på fina restauranger brukar man inte få så mycket mat tänkte jag. Men jag blev rätt mätt ändå. Sedan fick vi menyerna igen och då skulle vi välja huvudrätten! Jag var redan mätt men kan ju inte säga att jag inte vill äta mer, så snällt och lydigt beställde vi samma sak som de. Huvudrätten var verkligen jättegod och när kyparen hällde på mer mat ville jag inte vara ohövlig och tacka nej. Dessutom åt jag upp allt på tallriken för att jag inte vill att de ska tro att jag inte gillar maten...

Det är lite svårt det här med maten. Ska man smaka allt, äta upp allt på tallriken, lämna något kvar? Det finns alltid oskrivna regler när det gäller sådant här, jag vill inte vara ohövlig men samtidigt kan jag inte äta så jag rullar hem varje gång heller.

Kändes som jag åt så här mycket igår

Just a bit too much..

Indian mom

Vi har fått vår egen mamma här, Mrs. Sunita! Hon jobbar i hushållet och gör all mat åt oss, delicious. Hon försåt dock inte ett ord engelska (eller jo, "thank you" och "coffee" typ) och vi förstår inte hindi så bra än. Men vi kommunicerar ändå, genom att skratta, peka på klockan, göra stora gester och skratta lite mer. Det är så härligt att vi ändå förstår varandra trots att vi egentligen inte gör det. Hon lär oss lite indiska ord, som "atchai"- gott/bra.

Idag var vi uppe på taket, det är alltid kul att få en överblick över stället där man bor. Jag stod länge och kollade på alla som passerade förbi. Vi bor som sagt väldigt bra och kvarteret känns tryggt. Becka tar massa fina bilder och jag tar, tja, bilder. Kvalitén på min kamera är inte den bästa och min kära syster tvingade mig att lämna systemkameran hemma. Men jag har fått lov att låna lite av hennes bilder och lägga ut på bloggen. Så alla bilder med bra kvalité är hennes och resten är mina basically.

Förväntansfulla tjejer på planet

Indian mom

Jag visar Sunita något på min mobil

Promenad till kontoret

Privatundervisning

Vilket otroligt privilegium det här är, att få privatskola av HCDI:s egen personal. Vi ska stanna här sammanlagt tre veckor för att bli utbildade i organisationen, socialt arbete och så vidare. I slutet av de tre veckorna ska vi själva få pröva på deras arbete och göra uppgifter, som ett avslutningsprov på våra kunskaper. Det är så klart mest för vår egen vinning, men vi vill självklart prestera så bra som möjligt, så vi är redan lite nervösa över det.

I kväll kommer direktörn hem (haha, känns så roligt att kalla någon det, men jag vet inte hur jag ska översätta hans position bättre) och då ska vi följa med honom och frun ut på restaurang. Ska vi klä upp oss, göra oss fina eller är de vana med bortkomna västerlänningar som oss? Spänningen är olidlig. Att jag gör bort mig är oundvikligt i sådana situationer, men det brukar vara ganska komiskt i efterhand.

Fortsättning följer...

Lika bra att vara sig själv och göra bort sig, livet blir roligare då..

Bloopers

Dagen började bra med en god frukost som självaste frun i huset, Mrs. T, gjorde åt oss, omelett, bröd och cornflakes med mjölk. När vi frågade henne vad hon själv åt svarade hon gröt, och jag blev lite avundsjuk då jag har haft cravings på havregrynsgröt de senaste månaderna.

Rebecka berättade för Mrs. T att hon hade ett indiskt namn, Sunayna. Jag frågade om det betydde något speciellt på hindi och Mrs. T svarade "Beautiful eyes". "Oh, that is so well fitting with all the ice and snow we have in Sweden!" svarade jag glatt. Utan att göra mig generad kollade de bara kort på varandra och fortsatte prata om något annat. Jag skyller på att det är svårt att förstå den indiska accenten...

Efter att ha plöjt igenom massa dokument och lämnat kontoret vid 18.00 så ville vi se oss omkring lite gran, hittills har vi bara sett direktörns hus och kontoret som ligger på samma gård. Vi vågade gå typ 100 meter innan jag kände mig alldeles för obekväm av att alla stirrade, så vi gick tillbaka och hämtade en man från kontoret som följde med oss.

Det är nog det som är mest ovant, att alla stirrar utan att skämmas liksom. Jag försöker tänka att det är bra träning för att inte vara "rädd" för att ha uppmärksamhet riktad mot sig, för det får man oundvikligen.

So far - so good!

Arrived!

Nu är jag äntligen framme! Resan gick jättebra, planet till München skakade bara massor, men vi kom fram i alla fall. Från München till Mumbai flög vi i ett gigantiskt flygplan utan att känna av några skakigheter. Jag kollade på en väldigt rolig indisk film och laddade mentalt inför dessa månader som ligger framför.

När vi väl kom fram på flygplatsen hittade vi inte vår handledare som skulle plocka upp oss. Asså, vilken köttmarknad det är precis utanför flygplatsen. Hundratals av indier står med lappar och ska plocka upp nykomna. Tillslut kom han och vi åkte bil i tre-fyra timmar för att ta oss till Pune. Vi gick och la oss ca 05.00 indisk tid och var lagom möra efter timtals med resande.

Igår började vi arbeta vid ca 15.00 efter några timmars djup sömn. Vi har gått igenom schema och tanken för månaderna som ligger framför. Det lär inte bli en charter- och shoppingresa, men det är jag så tacksam för. Vi är här för att lära oss och det kommer vi definitivt att göra. Vi är baserade på en otroligt fin, kristen organisation som verkligen har ett hjärta för människor. Just nu bor vi hemma hos "bossen" för organisationen, rummen som vi ska bo i under våra veckor här renoveras så de öppnade upp deras hem för oss. Känns otroligt lyxigt och som en bra mjukstart för när vi ska ut på landsbygden senare.

Jag har så mkt mer att berätta och bilder att visa, men nu ska vi gå och käka lunch, så det får bli senare!

Take out

Bye Bye Sweden! Nu flyr jag landet i några månader. Ta hand om varandra så syns vi snart igen!

Plötsligt händer det...

I morgon bitti kl 07.55 går planet från Arlanda, mellanlandning i München och vidare till Bombay. Väskan är färdigpackad till bristningsgränsen (pappa fick köpa en ny väska för den jag packade i först rymde inte allt) och handbagaget väger något kilo för mycket. Men det kommer de nog inte märka hoppas jag.

De senaste dagarna har kantats av farväl av vänner och familj. Så mycket fina människor jag har i mitt liv! Igår gjorde jag en intervju för världen idag, den kommer i pränt på onsdag 30 januari om allt går som det ska, så håll utkik då!

Har utlovat egobilder, så håll till godo! Det här är en liten glimt av vad som har hänt i mitt liv de senaste dagarna (jag veeet att ni inte vill något annat än att veta)

Nu ska jag försöka få lite skönhetssömn innan klockan ringer 04.45. Kram på er så syns vi i sommar!

Hejdå-fika med fina vänner

OPERAN!!

Jag och finfina syster på baletten Törnrosa (sa jag att det var på OPERAN??)

Hej då vinter, snö och skidor!

Tagga tagga

Intervju för lokaltidningen, check! Blir bara en liten ruta men ändå, det är roligt att fler få ta del av det jag gör och förhoppningsvis blir taggade på att göra något liknande.

Åh, vilken mysig dag det är! Just nu för jag över massa filmer på ett USB så jag och Becka kan fördriva tiden med något där borta. Vårt mål är att vi inte ska ta fram datorn så mycket utan istället uppleva kulturen så mycket vi kan, men ibland kan det vara skönt med lite svenskt fredagsmys!

Tja tja bloggen

Baletten igår var så otroligt fin! Men hur i hela friden kan människor ha en sådan kroppskontroll? Det är helt sinnes. Det var ett tag sen jag dansade balett på riktigt men jag kommer ihåg hur otroligt ont det gjorde. Balett är inte för mesar om vi säger så...

Nu är det bara 6 dagar kvar tills jag åker! Jag ska göra två intervjuer för två olika tidningar innan dess. Kan inte komma ihåg att jag varit med i en tidning tidigare så det ska bli spännande.

Ohh, btw. När jag satt på tåget igår mot Stockholm så läste jag en ELLE tidning. Utan att känna skuldkänslor för att jag inte höll en kurslitteratur i handen i stället. Är det så vanliga människor känner? Att man faktiskt inte måste läsa något utan väljer att göra det för att det är skönt? Missförstå mig inte, jag älskar att plugga och lära mig saker, men böckerna är kanske inte sådana jag skulle läsa på fritiden, även fast de är väldigt intressanta.

Who are you?

Seriöst, 70 personer var inne och kollade på bloggen igår. Vilka är ni? Jag har verkligen försökt hålla det lågt med bloggen, men vill samtidigt att så många av mina vänner och familj som möjligt ska kunna hänga med till Indien. Är lite nojig över att lägga ut grejer på Internet, man vet ju aldrig vem som läser det.

Nåja, idag har det bokats av fler grejer på min "att göra-lista". Vi har fixat en försäkring, jag har ringt lite samtal och jag har skrivit ut och laminerat in massa bilder på nära och kära. Tänkte att det kunde vara kul att ha på väggarna (man vet aldrig skicket på stället man bor, kan behövas att tapetsera med fina bilder) och visa barnen. Funderade på att skriva ut bilder på isbjörnar och iglos, men det hanns inte med.

Nu ska jag strax bege mig mot Stockholm för att fixa lite grejer på skolan och gå på balett. Jag och min syster ska se Törnrosa! Kan vara en av Disneys bästa filmer någonsin, så vi håller tummarna för att baletten är lika bra! Har själv dansat balett så jag älskar att kolla på det.

weheartit.com

Indiaaa

Ska precis tala inför en by ute i djungeln

Första dagen i Delhi, turisteeer!

Worshiptime!

Coola turister framför Indiagate i Delhi

Foto Ester Lorentzen

Ja, här är lite bilder från 2011. Favoritfärgen var ju definitivt vitt. Skönt att ha massa kläder inför denna resa. Men det kommer ju säkerligen bli mer shopping även denna gång, indiska kläder är så fina!

Countdown

Okej gott folk. Nu är det bara en vecka kvar till the big happening! Eftersom jag inte sov något i fredags natt kände jag mig lite labil igår och undrade om det verkligen var vettigt att dra till Indien och om jag inte borde dra mig ur. Eller nej, så drastiskt var det kanske inte, men seriöst, tänk inte för mycket och ta inga beslut när du inte sovit. Det är mitt bästa tips till dig!

Så, efter en god natts sömn så kände jag mig mycket bättre idag och insåg att jag så klart skulle åka och att jag bara drabbats av den kända resfebern. Jag trodde inte att jag fick sånt men det händer den bästa säger dom...

Sunday is funday. Den bästa avslutningen på veckan är definitivt kyrkan! Efter kyrkan besökte jag en kompis från gymnasiet som hälsade på och sen åkte jag och min syster till våra två bästa vänner. Så underbara människor (systrar så klart) som jag verkligen kommer att sakna. Rätt många jag kommer sakna faktiskt.

Hade med mig kameran hela dagen men glömde helt att fota till er, så det blir inga egobilder. Ska bli bättre på det där, lovar.

weheartit.com

Be the change?

Du sätter på TV:n och så visas reklamen för UNICEF igen. Du vet det på en gång. Bruna barn med runda magar och flugor kring ögonen. Det är svält, misär och elände alltihop. En snabb tanke kommer om att det vore bra om någon kunde hjälpa de där stackars barnen som aldrig verkar få det bättre, och sen byter du kanal.

Det är så lätt att tänka att någon annan ska hjälpa till och göra en skillnad. Att man själv har möjlighet att åka ut till dessa barn och göra en praktisk skillnad är inte alla som har. Att skänka 200 kr i månaden kan inte alla göra heller om man studerar eller har det skralt kassan. 

Men 60 eller 90 kronor i månaden då? Det är ett meal på McDonalds eller två latte. Erikshjälpen har något som kallas Ung Fadder där man upp till 30 år kan välja att bli fadder och stödja flickors rättigheter eller utbildning för 60 eller 90 kronor. Det är inte en stor summa men du gör en påtaglig skillnad och en liten flicka kanske kan få hjälp med skolgången tack vare dig! Det dras på autogiro direkt efter lönen kommit så du kommer inte ens märka att pengarna försvinner. Men du kommer att göra skillnad!

http://erikshjalpen.se/stodja/ungfadder/

Foto Åsa Dahlgren, Erikshjälpen

Tick tack tick

Ja men visst. Inte undra på att inläggen aldrig har stämt med tiden jag postat dom, tidsinställningen har stått på stillahavs-tid. Nu har jag ändrat det så det är i enlighet med den svenska klockan. Vilket betyder att det här inlägget borde vara postat 3.00 typ.

Vad gör man när man inte kan sova? Skriver dagbok, komihåg-listor med allt som inte får glömmas bort inför resan, packar, läser, sätter på datorn fast man inte borde, äter något, sätter på TV:n eller ligger kvar i sängen? Varför ligger man aldrig kvar i sängen och bara vilar? Då skulle kroppen ändå fått en stunds lugn och ro liksom.

Så nu har jag gjort allt jag kan hitta på när jag inte kan sova. Tur att jag har helg i morgon då!! Känns som det var en evighet sen jag inte var tvungen att plugga eller jobba. Nej, det enda som står på schemat är en lång sovmorgon och bio och vila.

Happy saturday! weheartit.com

Home ala Uppsalensia

Fina, fina Uppsala! Nu är jag hemma igen efter en intensiv vecka i metropolen Vetlanda. I torsdags gjorde vi stan osäker genom att bowla (whoop whoop) och äta på Thairestaurang. Mina bowlingskills kan finslipas om vi säger så... Men alla har olika gåvor och talanger!

Men vilken fantastisk vecka det har varit. Vi har pratat om kulturchock, vad som kommer att hända i Indien, var vi ska bo osv osv. Jag har lärt känna helt fantastiska människor och det känns helt knäppt att vi ska skingras åt olika håll nu. Det är bara jag och min andra hälft som åker till Indien, resten åker till Uganda och Kambodja.

Jag kan inte nog förundras över Erikshjälpen som organisation. Så proffsigt allt har varit, och vilken standard! Föreläsningarna har hållit universitetsnivå och vår handledare Jessica har varit makalös. Ja, det låter som att jag är mutad att säga det här men det är jag inte. Jag är lite kär i Erikshjälpen faktiskt, have to admit it!

Praktikantgänget 2013

I'm alive

Hej!
Ville mest bara säga att jag lever och inte har glömt er. Har haft fullt upp hela veckan och visste inte ens att vandrarhemmet vi är på hade internet! Men nu är vi i alla fall halvvägs genom introduktionsveckan och har verkligen blivit korvstoppade med information. Barns rättigheter, vad vi kommer gå igenom ute på fältet, praktiska grejer osv osv. Vi har ätit massa god mat och jag har gjort en tenta. Min hemtenta satte jag mig med i kväll och har bara en fråga kvar på. Så allt rullar på i rätt riktning så att säga.

Det här blev verkligen ett torrt inlägg, men ville som sagt mest visa att jag inte glömt bort alla er trogna läsare, hehee. Nu är det bäst att jag gör mig i ordning för att sova, det kommer bli ännu en lång dag med massa information!

To do

weheartit.com

Ja, det är ju en hel del jag måste fixa innan resan förstår ni. Ta ännu fler sprutor, hämta ut medicin, packa, åka på förberedelsekurs, lära mig allt om bistånd och Indien, säga hej då till vänner och familj, leta fram kvitton på allt jag gör inför resan OSV i all oändlighet.

Idag har jag tolv grejer på min att göra lista. Hur mkt som helst med andra ord. Men det blir ett bra tillfälle att öva på att inte stressa! Jag kan lika gärna ha roligt medan jag gör allt det här. 

Så njut av dagen, det kommer jag göra i alla fall!

Våren då?

JAG KOMMER JU MISSA HELA DEN SVENSKA FREAKING VÅREN!! Whaat, att inte behöva frysa ihjäl i april, att inte regna eller blåsa bort när resten av världen redan har sommar. Hur gör man då? Jag kommer vara borta hela terminen och missa en hel årstid. Och ja, jag kom på det precis just nu.

Internat in my heart

Just nu sitter jag på internatet där jag spenderat hela hösten. Alla dessa underbara människor som jag nu ska lämna till sina öden, helt utan mig. Hoppas de klarar sig, de stackarna... Tänk på Hogwarts, ett mysigt slott med vacker inredning och gångar där man kan gå vilse och huset har en själ, precis tvärtom är det här. Det är ett gammalt hus och verkligen nedslitet. Rummet jag hade ska vi inte tala om, riktigt vidrigt. Men jag älskade det i alla fall, på grund av alla fina vänner som har omgett mig hela tiden. Begreppet socialt beroende har fått en ny innebörd efter dessa månader.

Idag var jag dessutom i skolan för sista gången. PM-redovisning och opponering. Avancerade grejer, host host. Men nu är det gjort i alla fall, två till tentor to go!

08.01.13

Underbara tentatider. Man måste bara älska känslan av att tacka nej till kompisar, och stänga in sig i flera dagar med kaffet som sin bästa vän. Kaffe, vilken räddare i nöden, alltid pålitlig och gör dig inte besviken.

Hur som haver, nästa vecka har jag två tentor, samtidigt som jag ska på en introduktionskurs med Erikshjälpen som jag ska åka till Indien med. Det kommer bli mycket på en vecka, men jag vill verkligen bli klar med mina kurser för att få mina poäng.

Vad har jag gjort idag då? Ätit min frukost i lugn och ro i Sthlm. Öppnat almanackan och insett att jag har läkartid 13.00 i Uppsala, tre timmar senare. Skyndar mig, tåget går inte förrän tio över tolv... Får tag på vårdcentralen, besöket var i morgon. Virrigt värre. Men jag är glad över att jag blev hemlurad! Mer tid till familj och mat lagad av pappa, check!

Bilder från weheartit.com

Calicalicutta eooo eoo

Kära vänner!
Visumet ligger nu i tryggt förvar på mitt skrivbord hemma i Uppsala, thank you Lord! Vad trevliga de var på cox and kings, de som håller i visumansökningarna. Snabbt och bra gick det trots att jag varit så virrig och inte skickat in alla papper samtidigt.
Förra veckan tog jag massa hääärliga sprutor. Bland annat mot rabies och annat skoj. Hela kalaset gick på 2500, och det var bara första dosen på allt. Men bättre en spruta här hemma än att bli sjuk i Indien resonerar jag.
Nu ska ni få se lite bilder från min förra Indienresa. Jag var i Calcutta och Delhi i november 2011 i en månad. Det var en fantastisk tid och jag är otroligt glad över att jag får åka tillbaka!
Den duktiga fotografen är Ester Lorentzen

Asså jag smälter... På en gatumarknad i Delhis backpackerdestrikt

Det här är vad som händer hela tiden i Indien, folk vill ta foton på en och med en oavbrutet. En minut efter det här fotot  är taget står det ca 20 personer runt mig och en kvinna har satt sitt barn i mitt knä.  

Kunde ha varit Taj Mahal, men det är lookaliken som finns i Calcutta, Victoria Memorial

Mina två klippor på förra resan, kommer kännas tomt utan de denna gång!