Evening walk

Solnedgången var så vacker

Så jag och Mother F bestämde oss för att gå ut på en promenad

"Let's take a shortcut" 

Sen gick vi hem

Gangnam style

Jag sov uppe på taket i natt under en öppen stjärnhimmel. Blev vaggad till sömn av tjutande bilar, högljudd musik, fyrverkerismällar och skällande hundar. Vinden blåste underbart svalkande, vilken skillnad med fläktarna som bara rör runt varmluft inne i rummet. Jag var så fruktansvärt trött men försökte hålla mig vaken ett litet tag bara för att supa in så mycket som möjligt, det är inte varje dag man sover under stjärnorna med Gangnam Style i bakgrunden.

Hej

Vill ni veta något fruktansvärt sorgligt? En bästa vän, livlinan, den som ger oss kraft att fortsätta arbetet trots motgångar och vår räddare har gått bort. Dött i från oss just i den tid då vi behöver den som mest. Vi har sörjt hela dagen och gått klädda i svart.

Vår AC är trasig. Och den bestämde sig för att sluta fungera just idag av alla dagar. En dag då det är närmare 50 grader. Bra tajming liksom. Men man ska inte gråta över spilld mjölk, så vi tar tillvara på tillfället och tänkte sova uppe på taket under stjärnorna i natt. Det är bröllopssäsong för tillfället så chansen att vi får se lite fyverkerier är inte omöjligt heller.

På tal om bröllopssäsong, vår chaufför tar ledigt från och med i morgon till torsdag eftersom han måste gå på bröllop. Han kommer vara borta i tre hela dagar och vi behöver roa oss bäst vi kan i alla fall. Vår handledare från Sverige kommer ju hit så det lär bli långa och många samtal med henne. Men oroa er inte, det kommer inte bli tomt på inlägg här utan jag har förberett massa tidsinställda inlägg med saker som hänt föregående vecka. 

Bjuder på en bild från förra omgången i Indien, saknar tjejen till vänster i bilden ofantligt mycket

En dag i Gada

Dagen börjar med lite undervisning om Indiens delstater för ett barnparlament. Efter det var det tävlingar och lekar 

Rebecka har sin obligatoriska fotostund och nu skulle en äldre dam förevigas på bild

Dessa vackra tjejer ville också modella

Rebecka säger att man kan ställa in vitbalansen i kameran efter min hy. Jag jobbar på brännan, okej?

Sedan var det dags för lite "Ladies fingers" och "aloo subji"

Typ som tacos

Den här husfasaden håller på att poleras med koskit och ser därför ut som den gör. Konst anser jag

Hej från sjukstugan

Tidigt imorse så blev jag riktigt magsjuk och idag är det sängen som gäller. Det är antagligen en blandning på värmen, för lite sömn under flera nätter och någon matförgiftning. KUL VA? Hoppas ni har det finfint i Sverige, Uganda och USA (Vem i hela friden från USA läser min blogg? Har försökt komma på vem det kan vara men har fortfarande ingen aning). 

FY, du som har varit utomlands så himla mkt, jag har en fråga till dig. Här nere skyller det allt på klimatet, alla sjukdomar och alla magsjukor vi gått igenom hitills. Det är värmens fel alltihopa. Jag kan inte låta bli att förhålla mig lite skeptiskt till det då jag dricker ordentligt, håller mig i skuggan och svettas massor (som gör att kroppen håller sig nedkyld) Man blir väl magsjuk av mat och inte värme. Vad tror du?

Flickan

Igår pratade vi med en flicka som ska gifta sig om en månad. Jag blev väldigt tagen av hennes tankar om livet och verkligheten. Hon var inte ett dugg bekymrad om att det var hennes föräldrar som valt hennes framtida man, precis som de valt allt annat för henne hela hennes liv. Hon tänkte inte så mycket på livet efter bröllopet, hon ville bara bli väl omhändertagen, precis som hennes föräldrar hade tagit hand om henne hela livet.

Att inte ta beslut. Vilken otrolig frustration jag skulle känna om någon annan alltid bestämde över mig. Sa vad jag fick och inte fick göra. Samtidigt verkade hon ha det väldigt bra. Hon var nöjd med sitt liv och förtröstade helt på att hennes föräldrar gjorde det rätta, alltid.

Samtidigt som jag är förundrad över hur hon litade på hennes föräldrar tror jag det är mänskligt att vilja känna kontroll, att ta egna beslut och stå på egna ben. När man alltid lutar sig mot någon annan så tror jag att man blir rädd för att tänka själv. Tyvärr är det här ett vanligt problem i Indien, kvinnan står alltid under någon annans vårdande, hennes barndomsfamilj eller mannens och aldrig blir uppmuntrad att ta plats. De flesta har inte möjligheten att föra sin egen talan, vilket en annan flicka jag pratade med berättade:
- Utbildning är viktigt, vi får en bättre framtid. Annars blir barnen som sina mammor som inte har någon röst i samhället. 

Jag skulle vilja att hon smakar på friheten att välja själv. Hennes liv skulle kanske ändå inte sett annorlunda ut i det stora hela, men vardagen skulle kanske tett sig på ett annat sätt. Men flickan kommer att gifta sig i vilket fall, och jag önskar henne all lycka med eller utan egna val.

Finn hur många fel sa du?

Asså haha, min farfar kan vara den mest roliga och intelligenta människa i hela världen:

Yngve Fundell har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Finn ett fel":
Antex-India tillverkar solceller för att ta tillvara solenergi och omvandla till elektrisk energi. Man kan då behöva då en strömbrytare eller två som på bilden. Och ett eluttag som till vänster på bilden. 

Det elskåp som visas på bilden tycks vara tillverkat (av Atex själva) för trefasströ med jord (den övre) och nolla. En sådan kontakt ska aldrig vara utan skyddslock. Kåpan som täcker in- och utgående kablar skall vara tätad mot damm och regnvatten som kan sippra in i springorna vid anslutning till skåpet. Bör kunna ordnas med silikon.

Dessutom har nog en Geckoödla försökt att hitta en spindel eller liknande bakom skåpet och fastnat, i alla fall på fotot.

Bilden är tagen vid tiotiden på morgonen eller vid tvåtiden på eftermiddagen, beronde på om elskåpet sitter i norr- eller söderläge. Vid den tiden borde fotografen jobba och inte springa ute och fotografera kontakter!

Kära hälsningar /FY 
(Du vet väl att FY betyder Farfar Yngve?)

Kära vänner...

Som de flesta vet så är min hemresa planerad till den 2:a juni, men det har blivit ändrade planer. Jag kommer hem nästa vecka istället...

NEJ, skoja bara så klart (vet att ni hade jublat av glädje, men men), jag kommer hem den 24:e maj istället. Vi bokade min resa hem tidigt i höstas och under våren har den ena efter den andra speciella händelsen poppat upp just veckan innan jag kommer hem, så viktiga händelser så att jag bestämde mig för att komma hem en vecka tidigare.

Just nu är jag både jätteglad men samtidigt sorgsen över att åka en vecka tidigare. Superglad för att jag får dela viktiga händelser med min familj och kyrka men samtidigt gråter jag lite gran inombords varje dag över att behöva lämna den här platsen. Åh, för mycket känslor, nu blir jag sentimental, haha.

Anyways, idag har vi haft tävlingar med ett barnparlament och det har varit ungefär 45 grader, har aldrig svettats och druckit så mycket vatten i hela mitt liv tror jag. Bilder utlovas senare.

Ja men det var nog det. Jag kommer till Arlanda 11.15, om någon har lust att välkomna mig hem in real life och inte bara på FB.

Finn ett fel

Längtan

Med tre månader genomförda och ca en kvar så har jag börjat få hemlängtan. Ja, jag sa det. Jag trodde liksom inte att jag fick sådant, men tydligen har den nu även drabbat mig. Inte för att jag längtar hem till iskalla vindar och hoppet om våren som gång på gång förstörs, men efter min fina underbara familj, släkt och vänner. Och skogen bakom knuten där jag bor, och verandan på Ekerö med lååånga middagar och fikastunder. Och kyrkan, och svenska jordgubbar, en sjö som går att bada i. Höstrusk med paraply och en vinglig cykel. Jag längtar även hem för att kunna längta ut igen och besöka nya platser. Jo, det är något speciellt med längtan som får en att se ljust på framtiden och driver en framåt. Men vad jag längtar allra mest efter just nu är att få tillbaka fokus och vara helt i nuet den sista månaden. Rätt var det är så står jag där på flygplatsen och vinkar av det mest fantastiska land som Gud skapat på denna jord, bara för att längta tillbaka igen.

An Afternoon in April

Jag tog en bok och gick ut i solen

Och boken var Jane Eyre

Dock fick den slåss om uppmärksamhet, utsikten var slående

Bokmärket sa något vist 

Och sen läste jag vidare...

Men hej igen!

Igår stannade vi hemma för att jag skulle få vila mitt lilla huvud och bli frisk, vilket jag blev. Skönt det, ville inte åka in till sjukhuset i onödan liksom. Låg mest på min säng och läste och kollade på serier. Oj vad skönt med en vilodag. Till lunchen upptäckte jag ”sorgam” som systrarna har tjatat om att vi måste smaka länge. Sorgam betyder himmel på hindi och det är för att den är himmelskt god, enligt dom. Man mixar hemmagjord yoghurt eller curd som de kallar det med en nypa salt, socker och en skivad banan, klart! Är verkligen otroligt gott, speciellt med den hemgjorda yoghurten. Allt som systrarna vill få oss att testa säger de är nyttigt, funkar varje gång...

På tal om recept, jag köpte ett anteckningsblock i Goa i skinn med en tryckt elefant på framsidan. Trodde jag hade gjort ett jättekap tills jag tog fram den ur plastförpackningen och kände läderlukten, usch och fy. Har låtit den ligga ute i flera dagar och lukten har försvunnit delvis. Tänkte i alla fall skriva ner de godaste marätterna däri och hoppas att matrosen från när jag lagar dom hemma i Sverige tar bort doften.

Hemmagjord yoghurt - Mjölk
- En sked yoghurt
- Valfri smaksättning
- Ett kylskåp och en natt

Koka mjölken och låt den svalna. Häll sedan i en sked yoghurt av valfritt slag och låt stå i kylen över natten. Blanda i smak efter behag och voilá, hemmagjord yoghurt!

Stenen

Fick i uppdrag av Erikshjälpen att skriva om stenkrosserierna som finns i byarna som vi arbetar i. Ett stenkrosseri är precis vad det låter som, ett ställe där sten bryts ut och krossas för att sedan användas vid vägbyggen och andra arbeten. Innan vi åkte till Goa och Pune besökte vi ett krosseri och allt jag visste var att jag ville se det med egna ögon. Jag ville se det för att aldrig glömma. Det var fruktansvärt och hemskt. Se kvinnorna lassa upp stenen som brutits ur berget på lastbilar, iförda tjocka tygstycken som måste varit alldeles för varmt för den heta solen. Att se skammen när de upptäckte oss. Att se männen som borrade utan skyddsutrustning av något slag. Ljuden var bedövande och röken var tjock. Precis intill krosseriet fanns det bostäder där barn sprang omkring med smutsiga kläder.

På väg därifrån tog jag en svart, vass sten med mig. Nej, jag borde valt en mjukare, som inte är så kantig tänkte jag på väg därifrån. Men så ångrade jag mig. Den var perfekt, helt perfekt. När jag är hemma i Sverige och tycker att livet är orättvist, att mitt jobb är för hårt och allt bara är elände, då ska jag ta fram den svarta stenen och känna dess skarpa kanter mot mina fingrar.

Och minnas.

Sunday is fun day

I går gjorde vi svensk mat med potatis, brunsås och kyckling (ska nog testa göra köttbullar av linser snart, när vår handledare från Sverige kommer hit tkan hon förhoppningsvis ta med sig lingonsylt, då snackar vi riktigt svensk mat). Sen kollade vi på Sound Of Music med systrarna. Vi har pratat om det länge och sagt att den handlar om en nunna. De har varit riktigt spända på att kika på den och den fick toppbetyg. Mother F har sett tre filmer sammanlagt, en prinsessas dagbok 2 tyckte hon dock har varit bäst hittills. Undra vilken film vi ska visa härnäst? Rebecka har Les Miserables på datorn, har hört att den ska vara väldigt bra.

HÄÄIIJ BLOGGÄÄN

Jo, jag ber om ursäkt. Har nästan glömt bort att jag har en blogg som folk vill att jag ska uppdatera varje dag. Kan meddela att mitt huvud har försökt spränga sig själv de senaste dagarna, efter den långa tågresan. Men men, det är jämna plågor som någon sa.

Tågresan gick fint i vilket fall. Träffade tre syskon som höll oss sällskap. Jag älskar att det är så enkelt att connecta med folk. Det är vanligtvis vi som tar kontakt men när man väl börjat prata så öppnar de sig alltid. Det kan nog vara något av det bästa med hela vistelsen hittills, alla underbara personligheter som kommer i min väg.

Och oj vad jag saknat systrarna. När vi var i Pune fick vi reda på att vi skulle stanna några dagar längre än beräknat, jag kände mig helt förstörd och ville bara tillbaka till Bhopal. Till nunnorna, till byarna, till barnen och till all kärlek jag känner för den här platsen. Börjar redan känna mig ledsen för att jag ska åka hem snart, men samtidigt saknar jag er mina fina vänner och familj lite för mycket. Så, ni kan vara lugna, jag kommer snart, som någon annan sa.

Sista promenaden till...

RELIANCE!!! 

Shantaram

och Jane Eyre höll oss sällskap under den långa (18 timmar sammanlagt) tågresan

I am your...

STORT grattis på födelsedagen pappa! Önskar dig en underbar dag tillsammans med familj och vänner. Jag skulle så gärna varit där och sett din min när du öppnar min present. Du får skicka ett mejl och berätta vad du tyckte om den :)

En fråga

Kan man jobba med tio olika arbeten samtidigt? Jag har för mycket intressen och tankar inför vad jag vill göra. Kan man inte bara slå ihop alla dessa tankar och idéer till ett enda yrke: mångsysslare!? Skulle vara så otroligt skönt att slippa välja endast en bit ur tårtan, jag vill käka upp hela kakan och ljusen och ballongerna också. Känner precis samma känsla som när jag var liten och jag och mina kompisar hade alldeles för mycket att leka. Då brukade vi göra en loppa med massa olika förslag på lekar i, sen var det slumpen som avgjorde. Kanske något att satsa på?

Passande nog hittade jag den här hemsidan dagen efter jag skickat in min universitetsansökan. Seriöst den bästa hemsidan som hjälper en att kanalisera ens intressen, egenskaper, planer om jobb osv, hjälper en att betygsätta sina drömyrken så man ser vad man egentligen vill göra. Kom fram till att jag inte kan välja, jag får hitta på ett sätt att få ihop allt till ett enda kreativt virrvarr helt enkelt. Äta hela tårtan och leka allt som finns på loppan. Jamenvisst, det borde funka.

På tåget hem

Nu tar vi vårt pick och pack och beger oss mot Bhopal för att stanna i några veckor. Som jag har längtat tillbaka! Till systrarna, till barnen, byarna, de otroliga barnen, den fantastiska maten och de hårda sängarna. Okej, inte det sista men till ALLT annat, och lite till. Så taggad på att lära mig laga deras mat, fortsätta öva mina hindiskills, prata ännu mer med byborna, förstå ännu mer av projektet och bara njuta av tiden. Jag längtar

No words needed

"I AM METH" 

This was written by a young Indian girl who was in jail for drug 

charges, and was addicted to meth. She wrote this while in jail. As you will 

soon read, she fully grasped the horrors of the drug, as she tells in this 

simple, yet profound poem. She was released from jail, but, true to her 

story, the drug owned her. They found her dead not long after, with the 

needle still in her arm.

My Name: "Is Meth" 

I destroy homes, I tear families apart, take your children, and that's just the start. 

I'm more costly than diamonds, more precious than gold, 

The sorrow I bring is a sight to behold. 

If you need me, remember I'm easily found, 

I live all around you - in schools and in town. 

I live with the rich; I live with the poor, 

I live down the street, and maybe next door. 

I'm made in a lab, but not like you think, 

I can be made under the kitchen sink. 

In your child's closet, and even in the woods, 

If this scares you to death, well it certainly should. 

I have many names, but there's one you know best, 

I'm sure you've heard of me, my name is crystal meth. 

My power is awesome; try me you'll see, 

But if you do, you may never break free. 

Just try me once and I might let you go, 

But try me twice, and I'll own your soul. 

When I possess you, you'll steal and you'll lie, 

You do what you have to -- just to get high. 

The crimes you'll commit for my narcotic charms 

Will be worth the pleasure you'll feel in your arms, 

your lungs your nose. 

You'll lie to your mother; you'll steal from your dad, 

When you see their tears, you should feel sad. 

But you'll forget your morals and how you were raised, 

I'll be your conscience, I'll teach you my ways. 

I take kids from parents, and parents from kids, 

I turn people from God, and separate friends. 

I'll take everything from you, your looks and your pride, 

I'll be with you always -- right by your side. 

You'll give up everything - your family, your home, 

Your friends, your money, then you'll be alone. 

I'll take and take, till you have nothing more to give, 

When I'm finished with you, you'll be lucky to live. 

If you try me be warned - this is no game, 

If given the chance, I'll drive you insane. 

I'll ravish your body, I'll control your mind, 

I'll own you completely, your soul will be mine. 

The nightmares I'll give you while lying in bed, 

The voices you'll hear, from inside your head. 

The sweats, the shakes, the visions you'll see, 

I want you to know, these are all gifts from me. 

But then it's too late, and you'll know in your heart, 

That you are mine, and we shall not part. 

You'll regret that you tried me, they always do, 

But you came to me, not I to you. 

You knew this would happen, many times you were told, 

But you challenged my power, and chose to be bold. 

You could have said no, and just walked away, 

If you could live that day over, now what would you say? 

I'll be your master, you will be my slave, 

I'll even go with you, when you go to your grave. 

Now that you have met me, what will you do? 

Will you try me or not? It's all up to you. 

I can bring you more misery than words can tell, 

Come take my hand, let me lead you to hell. 

En dag på jobbet en måndag

09.12
Så, då var det dags igen. Vår handledare ville att vi än en gång skulle bjuda på svensk skönsång på morgonandakten. En måndag som denna. Efter nattens få timmars sömn skulle våra hesa röster försöka skapa något fint, det gick så där. Jag skrattade även denna gång mitt i sången, men det gjorde inte så mycket, bara att vi bjöd på oss själva var det viktiga.

11.16
Fick lite feedback angående vår rapport som vi skrev förra gången vi var i Bhopal och information om våra nya uppgifter. Lärde mig massa nytt om utvecklingsarbete och blev taggad på att åka tillbaka

13.23
Åt "Chicken Pizza" som bäst beskrivs som en rund, uppblåst, ugnsbakad macka med massa kyckling och ost på. Är stört gott och jag blev stört mätt. Undrade när vi ska åka tillbaka till Bhopal och fick svaret att de inte vet. Att få plats på tågen här i Indien är en historia för sig, i morgon kväll får vi veta om vi åker på onsdag morgon eller torsdag kväll. Fick dessutom reda på att vi inte kan boka min tågbiljett hem från Bhopal nu utan att jag kommer behöva stå och köa när det väl är dags att åka tillbaka till kontoret och sedan till Sverige.

16.45
Satte jag mig hos min strängt upptagne handledare och pratade lite. Om livet, min kyrka, varför jag antog utmaningen att åka till Indien och andra fina saker. Lite värme och uppmuntran en eftermiddag som denna. Min handledare är så bra. På morgonen när man kommer så sitter han upptagen i dagens tidning och hälsar lite frånvarande men innan man går hem skämtar högljutt med alla som går förbi. Han är så otroligt kompetens i sitt yrke samtidigt som han ser och uppmuntrar alla medarbetare, en stor förebild för mig.

17.12
Kollade på en skypevideo som min nyvakna syster skickade imorse. Blev så glad så jag fick tårar i ögonen.

17. 34
Bestämde mig för slå ihop datorn och avsluta dagen.

Goa, part four

God morgoooon! Vi var tvungna att byta rum fyra gånger men tillslut hamnade vi här, lätt värt det från råtthålet vi hade först

Beautytime

Räkor och bläckfisk på stranden = tumme upp

Jag och söta Daya samma dag som vi skulle åka hem. Vi lovade varandra att vi skulle se varandra i sommar 

Skönhet och kyrka

Igår var en jättemysig dag, men det var även förolämpningarnas dag.

- Du ser äldre ut än vad du är!
- När man är 21 år i Indien så är man mycket smalare än vad du är
- Varför har du så risigt hår?

Jo men så attteeee... Så på kvällen drog vi oss till en skönhetssalong för att bli lite snygga. Tog en oljemassage i håret och klippte mig. Oljemassagen var sinnes skön men klippningen, nja. Det hela tog MAX fem minuter, hon klippte tio tag med saxen och sen var det tydligen klart. Tur att det växer ut igen.

Idag åkte jag till kyrkan med en kollega och fick introducera mig inför hela kyrkan för att jag var ny. Det är inte varje söndag man får göra det inte. Kollade på när ett helt gäng ungdomar döpte sig och efteråt var det kyrkfika och jag blev uppmärksammad här och var och alla ville hälsa.

Nattvarden i minishotglas 

Hindiskills

Vi har inte lärt oss överdrivet mycket hindi måste jag erkänna, men det lilla vi lärt oss kommer till stor användning. Här på kontoret blir de överlyckliga när vi frågar hur de mår eller säger att de gjort gott te. När vi svarar på deras frågor och kan föra små konversationer är lyckoruset högt.

Det roligaste är när äldre människor inte förstår att vi inte pratar flytande hindi. Vi förstår ju några ord här och var så varför skulle vi inte förstå allt de säger?

- Tolla, tolla hindi (lite, lite hindi)

- ठीक है, आपसे मिलकर अच्छा लगा.क्या तुम मेरे आवारा गाय को देखा है?मैं उसे कहीं भी नहीं मिल सकता है.

- Ehh, tick tick (okej)...

- इसके अलावा, यह मेरे समय से पहले बेहतर था, जब एक परिवार के लिए गायों फँस गया है और चारों ओर चला था नहीं और सार्वजनिक भूमि पर गोली चलाने की आवाज़.सौभाग्य से आप गाय गंदगी के साथ वैसे भी अपने दाँत ब्रश कर सकते हैं

- Nej hindi, neeej hindi

Sedan fortsätter konversationen med att vi nickar och mhmmm:ar vid utvalda tillfällen tills personen hittar på något roligare än att prata med oss.

Utflykten

Vi satte oss i ritchan och åkte 

Sen såg vi en vit tiger (jag lovar, inte bara på skylten)

Sen såg vi en trägiraff (man tager vad man haver eller hur var det nu igen)

Hej hej vänner.

Jo, idag besökte vi en djurpark. Såg ormar i alla dess former och storlekar, såg tigrar, leoparder och en vit tiger som gäspade åt oss. Jag tog inte så storslagna bilder men Becka kommer säkerligen lägga ut bilder på hennes blogg snart, så kolla in den lite senare idag eller imorgon!

Kram och ha en fin lördag på er :)