Njutning

Det här har jag saknat! Långa frukostar utomhus med skogen och katten som sällskap. Om det är någon som undrar vad jag äter så är det hallonfluff med müsli, grovt bröd med äggula och soltorkade tomater med vaniljte. 

Hallonfluff:

- 1 äggvita

- 1 dl kvarg

- Lite vaniljyoughurt

- 1 dl hallon

Gör så här:

- Vispa äggvitan till fluff, häll i övriga ingredienser och vispa lite till

- Äggulan använde jag på mackan, hällde den i en kastrull med kokande vatten och lät den koka i 5 minuter, sen kan man bre ut den på mackan

Müsli:

- 2,5 dl dinkelflingor

- 2,5 dl fiberhavregryn

- 1 dl solroskärnor

- 0,5 dl kokosflingor

- 2 dl hackade valnötter

- 2 dl torkad frukt/bär/russin

- 3 msk honung

- 2 msk rapsolja

- 2,5 dl vatten

Gör så här:

- Sätt ugnen på 200 grader

- Blanda alla torra ingredienser förutom frukten och häll på honungsvattnet

- Lägg på en form med bakplåtspapper stoppa in i ugnen, rör runt var 5:e minut och kanske ännu oftare i slutet, bränns lätt! 

- Ta ut efter 20-30 min, häll på bären  

What a WOMAN!

Okej, vilken kväll! Är precis hemkommen från Beyoncés konsert i Globen, det var det galnaste jag sett. Vilken stark, otrolig kvinna. Har velat se henne live i flera år så nu var det äntligen dags. Jag hade annonserat efter biljetter på facebook och fick tag på en genom en kompis som köpt sin genom biljettnu.se. Googlade på det företaget och blev rätt skraj, det var massa dålig kritik och folk som hade fått fel biljetter osv. När de inte mejlade henne biljetten förrän i eftermiddag så växte ju inte förtroendet så att säga. Men jag åkte dit och hoppades på det bästa. Kan ni fatta att jag fick en Golden Globe biljett, den absolut ståplatsen precis framför scenen? Gud är god säger jag bara, världens bästa välkommen-hem-present!

Legen... wait for it... dary!!!

Hejsan hoppsan!

Jag ser att ni minsann är några stycken som kikar in här varje dag sedan den 23:e, fattade ni inte att jag har åkt hem eller? Nu är det finito, slut och kiosken har stängt. sluta läs nu då!

Eller okej, jag kommer nog inte sluta blogga helt. Det lär komma lite inlägg då och då om ni verkligen tycker det är så intressant att läsa om mitt lilla liv. Vi får se.

I alla fall så är jag hemma nu, sitter på baksidan av huset med skogen som arbetsrum och en filt virad kring benen. Vad kallt det är i Sverige! Hur har ni klarat er hela denna långa vinter? Mina dagar har spenderats i ett långt maratonlopp av släktfester, kompisar och frukostbak. Nu gör jag en sista-minuten planering inför Beyonce som jag ska på i morgon (!!!) och ska skriva en uppgift inför Erikshjälpen.

Det går inte en dag utan att jag tänker på Indien och världen bästa roomie Rebecka. Seriöst, mitt hjärta blev precis halvt utan dig, I LOVE YOU, vill du gifta dig med mig och allt sånt där?

Bye bye

Hej hej kompisar! Så här såg jag ut på bröllopet vi var på i lördags. Världens finaste sari hade jag även på mig. 

Anyways. Alldeles strax sitter jag i taxin som ska ta mig till flygplatsen i Mumbai. Jag vet knappt vad jag ska skriva. Fyra månader är en väldigt kort tid egentligen, samtidigt som det hinner hända så otroligt mycket. Det känns som att allt vad man vill säga är uttjatade klyschor, men allt är ju sant. Jag längtar redan tillbaka, det känns som vi kom igår samtidigt som det hänt så otroligt mycket OSV OSV

Så i brist på ord får ni ta del av något jag skrev i min dagbok för en vecka sedan, enjoy så syns vi om inte alltför länge!

Tänker på att det är en vecka kvar tills jag lämnar den här gården, de här människorna, den här doften och det här livet för gott. Jag är redo för nya äventyr, men den här tiden kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Tänk att det jag har gått igenom dessa fyra månader var det jag drömde om för över ett år sedan. Att få se nya platser, möta nya människor och lära mig nya saker. Nu sitter jag här med tårar i ögonvrån, av tacksamhet och längtan. Snart slås boken ihop för att en ny ska skrivas. Men jag kommer ta fram den gamla, slitna läderboken med en elefant tryckt på framsidan ibland och blåsa bort dammet. Och minnas.

Ditt mästerverk

När jag ser din himmel, dina fingrars verk
Stjärnorna och månen du fäste där
Vad är då, en människa?
Att du tänker på mig i min nöd

 Men jag vet du hör min bön
Minsta suck når ditt hus Herre
Jag är trygg här i din famn
Alltid nära, led mig

Update

Jag får ha med mig 2x23 kg incheckat bagage. Mitt liv är räddat och jag kommer inte behöva svettas ihjäl. Tack gode Gud

Zombies

Asså, hahaa, kan ha varit den sjukaste Bollywoodfilm jag sett (nu råkar det faktiskt vara den enda jag sett, men ändå...). Den handlade om zombies i Goa och att det var farligt att röka och använda droger. Men det var ett roligt avslut på den här vistelsen. Jag och Rebecka satt och skrek och skrattade om vartannat genom hela filmen.

Innan filmen började läxade de upp publiken rejält om att det var FARLIGT att röka och att skådespelarna INTE rekommenderar det, trots att de röker sig genom alla scener. Tyckte faktiskt att det var vettigt att de poängterade det, trots att jag hoppas att folk fattar det ändå.

Innan filmen började spelades nationalsången och helt plötsligt ställde sig alla upp och sjöng med. I pausen kom dem och sålde popcorn och andra förnödenheter. Smidigt alltså.

Bildbomb 2,0

Lekte Holi

Vackra hus och barn

McDonald's

Underbara husdjur

Vi lekte med skolbarn

Den bästa fotografen, roomien och resekompisen ever

MEN HEEEEJ

Vad KUUUUL att ni tänkte kolla in här! Jag sitter på kontoret i Pune efter en lång resedag igår. Vi flög till Mumbai och blev upplockade av en kollega med taxi. Vi hade jättekul och jag och taxichauffören hamnade i ett långt samtal om gudar, hans familj och vilken tid jag borde åka på torsdag om jag vill komma till flygplatsen i tid. Bilresan som utan trafik skulle ta tre timmar tog över fem timmar. Det tog två timmar att komma ut ur Mumbai...

Anyways, idag ska vi gå igenom fyra månader, panikleta efter en våg så jag kan väga mitt bagage (svettas redan över incheckningen, hur ska jag komma in utan att behöva betala extra?), kanske gå på bio ikväll och njuta av den sista kvällen i Indien.

Sista kvällen? Men vad hände där liksom? Här får ni en bildbomb över de senaste fyra månaderna, del 1

Hej då Sverige! Jag och min nyfunna sambo, kompis och kollega drog till Indien

Jag drack chai like a boss på kontoret i Pune där vi hängde i några veckor 

Frukostar värdig en konung intogs på daglig basis med fantastisk utsikt

Vi tog nattåget som skulle föra oss till Bhopal...

The City of Lakes!

Där bodde och jobba vi med nunnor

Vi lekte med barnen

De var himla fina, barnen alltså

Visste ni att cricket är SJUKT populärt i Indien? Jag vet nästan vilket lag som vann senaste tävlingen, typ

Missunderstandings

Father: "Soo, you are here with school, ha?"
Me: "No, actually this is an internship, I am not in school."
Father: Oh, so how many years is left when you come back?"
Me: "Between three to five years, since I will start my studies then."
Father: "Ok." Turn to Rebecka "So this is your classmate then, ha?"
Me: "Yes, yes..."

Horn Please

Okej, idag lämnar vi systrarna och med några få dagar i Indien vågar jag äntligen yttra mig om trafiken utan att min kära mor skulle oroa ihjäl sig hemma i Sverige. Trafiken, trafiken, trafiken. Vad ska man säga? Vi har kört runt i en fin, vit jeep som har hållit ända tills nu, ett mirakel måste jag säga. Tur att systrarna ber innan varje bilresa, det behövs sanna mina ord. 

Det roligaste måste ju vara när lastbilarna (dekorerade i himlens alla färger och den mest fruktansvärda trudelut som tuta) kör om varandra. Det är som ett chicken race där man ser vem som drar sig ur leken först, lastbilen eller det mötande fordonet som alltid är för nära. En bilskolelärare skulle få krupp i Indien, alla bryter mot trafikreglerna så mycket man kan och orkar. 

I början försökte jag införa bilbältet. Vi försökte få favoritchauffören att ta fram dom, det tog cirka tre veckor innan detta hände, vadå bälte? Orden: ”Det har varit kul att lära känna dig” har jag och Rebecka bara yttrat under våra bilfärder. Men lugn, bara lugn fina mamma, jag är snart hemma hel och välbehållen!

Ännu en liten utflykt

Våra fina systrar och favoritchauffören har aldrig smakat en pizza. Aldrig. Å andra sidan var det en hel drös med maträtter som jag aldrig ätit innan jag kom hit, men ändå. Så jag och Rebecka bestämde oss för att slå slag i saken och bjuda de på det. Vi åkte till ett nyöppnat shoppingcenter som typ bara hade två affärer och food court öppet, resten var under byggnad.

Att ta sig upp för rulltrappan var ett äventyr. Hur gör man egentligen?

Pizza extra chili stod på beställningen

  ”Jo, men det var ju inte så farligt!”

 

 Sen skulle det skrivas avskedshälsningar i min lilla elefantbok

 

 

Svea Rike

Just nu försöker min hjärna att ställa in sig på att anpassa sig till en svensk verklighet. Jag ser mig själv gå runt i klänningar och visa lite hud utan att bli nedstirrad. Att sitta ute på en filt vid en sjö och äta jordgubbar och grillade grönsaker. Att komma ut och springa igen, träffa alla vänner och prata om allt som hänt i deras liv dessa fyra månader. Att gå på släktkalas och åka runt på olika konferenser för att prata om Ung Fadder för Erikshjälpen. 

Men jag är också medveten om att det kommer vara mycket att bearbeta av det jag sett och varit med om. Jag har sett fattigdom och öden som jag inte önskar min värsta ovän. Men jag har också sett lycka och upplevt glädje. Jag har blivit älskad och uppskattad vilket gör att bearbetningen blir lättare. 

På tal om hemkomsten, jag tar tillfället i akt för att påminna min kära familj att jag beställer spagetti och köttfärsås och äppelpaj med vaniljfluff till middag och dessert den 24:e. Och glöm inte att ta med en påse med lite lösgodis till flygplatsen, okej? 

The woman

Jag har så många fantastiska vänner i Sverige. Vänner som är starka, modiga, roliga och trofasta. En sådan vän är Sara jag lärde känna under bibelskolan. Hon kan vara en av mina största förebilder med ett enormt hjärta för allt och alla. Hon skrattar konstant och sprider en magisk atmosfär kring sig som alla vill vistas i. För någon vecka sedan kände jag mig helt deppig och kom att tänka på att hennes kyrka har podcast på sin hemsida som inte drar särskilt mycket Internet (vilket vi desperat försöker spara på). Tror ni inte att jag hittar en predikan hon har hållit i vintras, blott 21 år? Den träffade mig rakt i hjärtat och var precis vad jag behövde höra. Enkel, stark och kort. Tänkte att många fler än jag skulle bli uppmuntrade av att höra den, så här är länken. Så, ta 25 minuter av din tid, bibeln, en stor kopp chai och NJUT!

Den stora bantningen

Har gjort desperata försök att banta ner innehållet i min väska till 20 kilo. Jag tror jag har lyckats, men det har varit svårt. Jag har varit tvungen att lämna kvar myggnätet, first aid kittet, mediciner, tonvis av kläder, böcker, en väska (!) och mycket, mycket annat. Ändå så har jag för mycket. Jag satsar på att proppa handbagaget fullt, de brukar väl ändå inte väga det? Jag kommer att ha på mig supertunga kläder och ha en ”liten” handväska till handbagaget. Ehehee, de kommer nog inte märka något... 

Anledningen till denna panikutrensning är att både jag och Rebecka hade tänkt att skicka hem ett paket var med presenter, kläder och annat som inte får plats i bagaget. Jag var inte färdig med mitt paket när vi skulle åka och posta Beckas, summan för hennes 6 kg blev 2000 rupies. Helt sjukt för mycket, typ så mycket så hon borde ta betalt för sina presenter. Jag var för snål för att vidta denna åtgärd, så jag har som sagt kört utrensning. 

Som sagt tar jag bara med det viktigaste hem

En liten utflykt

Här sitter jag...

och favoritchauffören

Vi hälsar på frugan som syr en blus till mig

Fina paret!

Blusen är till en sari som jag köpt, visar upp den så snart den är helt färdig, vilket förhoppningsvis blir innan lördag då vi ska på bröllop!

Omaka paret

Jag och Rebecka kan vara det mest omaka par som finns på morgonen. Enligt henne har jag obotligt bra morgonhumör, enligt mig har hon obotligt dåligt. I hennes ögon så studsar jag upp, sjunger en äckligt glad sång och är bara jobbigt pigg. I mina ögon är hon ett åskmoln som blir sur över minsta försök till konversation. Rebecka blir helt förstörd när hon hör att jag brukar väcka min syster med att gå in med frukost och krama henne (hemska tanke!) och jag kan inte tycka annat än synd om Becka som verkar vara så nere på morgonen. 

Men när vi har pratat om det inser vi att vi själva anser oss vara helt neutrala. Rebecka är inte sur, bara helt neutral och jag tycker att jag ändå behärskar mig rätt bra och undviker att nynna på någon sång. Vi har jättekul åt det (inte på morgonen dock) och skrattar bara åt hur olika vi är. 

För några dagar sedan spelade vi in en film på hennes dator med de mest irriterade sätten jag har väckt henne på, för jag har inte bara sjungit glada trudelutter på morgnarna. Till exempel har hon vaknat av att jag kräkas och sedan beordrat henne att försöka somna samtidigt som jag hållit på att svimma, dra en stol hårt i golvet och stänga och öppna toalettdörren utan minsta försök till att vara försiktig. Okej, om jag också skulle blivit väckt så här skulle jag också vara ett åskmoln. I morgon ska jag försöka med frukost på sängen och en kram, eller kanske inte. Tror att det är minst lika irriterande för henne som att väckas av kräkljud. 

Oj vad du kommer att sakna mig på morgnarna Becka, bästa tiden i ditt liv! :)

Hej kompizar

Idag är det en vecka kvar tills vi flyger tillbaka till Pune. Dagen spenderas hemma på gården och jag sitter och skriver på olika uppgifter till HCDI. Vädret är strålande, inte mer än 40 grader skulle jag tro (vilket är nada här) och jag är bara allmänt nöjd med livet. Jag har ju varit livrädd för den extrema värmen som alla varnat för, men jag har förvånat konstaterat att jag inte känt av den alls. Det var mycket värre i början när min kropp inte hade vant sig. När Rebecka och systrarna klagar på vädret känner jag ingenting, förutom att jag är blöt av svett. Jag tror att det är det som räddat mig, svetten. 

Fräscht tänker ni och låt oss slippa höra fler detaljer, men det är faktiskt sjukt smart av kroppen. Vätskan gör att kroppen naturligt kyls ner och när det blåser så fryser jag faktiskt lite ibland. På tal om att frysa så kommer jag garanterat göra det i Svea rike. När vi har 30 grader här så tycker jag att det är lagom svalt för att ha jeans och då har man på sig korta shorts i Sverige. Men jag kommer i alla fall inte att svettas lika mycket, så ni kommer fortfarande att kunna hänga med mig som förut, jag lovar.

Systra mi

Grattis på namnsdagen alla Linnéor där ute. Linnéa är ett superfint namn på en superfin syster som jag saknar extra mycket idag. 

Så saknad så jag måste ha henne som skärmbild på datorn

Ja, det är inte bara det att hon är andlöst vacker, snällare än supersnällasilversara, rolig, supersmart, bäst på att fixa små överraskningar och allmänt awesome. Dessutom älskar hon frukost lika mycket som jag. Det finns ingen jag hellre skulle vilja ha en frukostdejt med nu som denna fantastiska skapelse, men det får vänta tills jag kommer hem snart, mycket snart.