24/7

Sorry, jag vet att jag skulle uppdatera 24/7 här och lägga upp massa bilder, men jag är busy busy på kontoret! Vi har fått i uppdrag att göra en studie inom organisationen, och underlaget som vi använder kommer vi kunna använda oss av i vår B-uppsats, vilket är kalas! Men det blir väldigt mycket läsande av rapporter, intervjua personal och försöka förstå vad det egentligen är vi ska skriva om. WISE är inte direkt en okomplicerad organisation, utan har massa olika lager och departments som går in i varandra och som gör olika saker. Ska försöka bena ut det och förklara det för er så enkelt som möjligt, men inte nu. Nu ska jag fortsätta läsa och sedan fånga en ur personalen och fråga ut henne så mycket som möjligt innan det är dags att gå hem!

New week

Woop Woop, Monday!! Det här är tredje dagen vi är på kontoret och vi börjar sakta men säkert få in rutiner här.

Morgon
Vaknar 06.30, går upp och äter en frukost bestående av två mackor, en med jordnötssmör och bananer och den andra med antingen ägg eller avokado. Tar minibussen till jobbet, och kommer lite efter 8.00, vilket ändå är före alla andra. Så kul att de säger att vi måste komma 8.00 när ingen gör det i alla fall. Minibussen är verkligen ett äventyr för sig. Skrangliga blåvita minibussar där vanligtvis en kille i äldre tonåren öppnar dörren samtidigt som bussen sakta kör förbi "hållplatsen" och ropar ut stället dit bussen ska. Vill man hänga med måste man vinka och hoppa in, typ i farten.

Min morgonvy, rosa väggar och fluffiga gardiner

On our way to the office

Dagen
Vi kommer fram till kontoret och pratar med alla vi ser. Att arbeta på ett kontor innebär inte datorarbete i åtta timmar, utan man umgås och har alltid tid för att prata lite extra över en kopp starkt kaffe eller sött te. Jag älskar det, samtidig som jag undrar hur de hinner få saker gjorda. Vi är verkligen så extremt stressade i Sverige så att vi glömmer bort människor runt omkring oss, å andra sidan har vi verkligen kommit långt i vår ekonomi på många sätt. Det bästa hade varit att kombinera de två kulturerna, att arbeta hårt men inte glömma bort vänner och familj runt omkring oss.

Älskar kontoret, så mycket ljus

WISE egna affär med saker som kvinnorna själva producerar

Najiba, en av mina nyfunna vänner som serverar kaffe och te

Kvällen
Efter arbetsdagen drar vi sedan hem med minibussen. Handlar lite, däckar i soffan. Går ut och käka någonstans och avslutar sedan kvällen med vänner.

Från vår lägenhet. Långt där bakom ligger bergen som inte syns i mörkret

Poverty

Before I was supported by the cooperative, I was low. I used to feel that even my thinking ability is less than others. Belittled myself and felt that i am not equal to other human beeings. I considered myself bad and useless who cannot do anything useful to change my life. When such thinking engrossed my mind, I usually cried with a feeling of hopelessness. 

Fattigdom är något som verkligen behöver bekämpas på alla områden. Fattigdom i materiella ting, men också fattigdom som sitter i psyket. Människor är guld värda oavsett mängden av inkomst, men att inte kunna försörja sig själv eller sin familj bryter ner oss inifrån.

First day at office

Office selfie

Första dagen på kontoret! Är så himla pepp på organisationen som vi ska jobba på i två månader. Den heter WISE, Women In Self Employment, och arbetar för fattiga kvinnor runt om i Etiopien. Vi ska vara med på ett projekt som kallas Empower där man utrustar kvinnorna speciellt psykiskt, socialt och ekonomiskt. Då jag brinner för unga tjejer och självkänsla så känner jag att jag är på helt rätt plats.

Halsbandet jag har på mig köpte jag i förmiddags. Kvinnorna som är med i organisationen får möjlighet att spara pengar tillsammans och senare starta små företag för att försörja sina familjer. Mitt halsband är gjort av återvunnet papper, kostar inte ens 15 SEK (40 birr) men hjälper de att leva värdiga liv. Så värt!

Men hörni, människorna! Vilket underbart folk etiopierna är. SÅ trevliga, hjälpsamma och vänligt inställda mot oss. De vill verkligen att vi ska känna oss hemma och gör allt de kan för att visa sin gästfrihet. Vet inte hur mycket vi blivit bjudna på hittills. Idag t ex blev vi bjudna på etiopiskt kaffe på en liten kaffe restaurang bredvid kontoret.

Allt är verkligen no stress "shikrielem"och man fokuserar på relationer. Jag tog inte ens med mig min klocka hit för att slippa stressa.

Peace out Sweden!

Salam

Hej Sverige (och Ryssland och USA, vilka ni än är som läser därifrån)!

Jag är framme, resan har gått bra och livet är "chillax" som V. skulle sagt. Så mycket intryck, tankar och saker som har hänt under dessa tre dygn. Vi har checkat in på vårt boende; en lägenhet på två rum, stort vardagsrum och kök. Plus kackerlackorna så klart, våra nya bästa vänner.

Familjen som vi hyr av är världens sötaste. Mannen pratar om Jesus hela tiden och frun har kommit med firfir, etiopisk mat, och te till oss. Jag har verkligen gått igenom en känslomässig bergochdalbana sen jag kom hit, gråtit och skrattat om vart annat.

På flyget på väg mot äventyret. Så fina människor jag åker med!

Judith chillaxar i solen första morgonen när vi kom fram. Hon blev så glad när vi kunde beställa etiopiskt kaffe

På första cafét med V.

Bästa kaffet i världen, seriöst.

På Tomaco, bästa cafét med bästa kaffet i Addis. De har ett café i Sverige också

Vi drog till Sheraton, Addis finaste hotell, i måndags och chillade. Jag höll mest på att försöka få tag på pappa på Skype vilket vi tillslut lyckades med. 

mmmmm

Ungefär såhär ser alla våra väggar och golv ut. Mosade kackerlackor överallt

Vi fick nybakat bröd av grannarna

The master kitchen. Ingen gas till spisen och kackerlackor all over the place

Vardagsrummet

Toaletten. Nästan allt kakel är kvar på väggarna förutom det som ramlade ner igår kväll 

Vi blev bjudna på firfir av grannarna, så snälla :) 

Sista dagen

Familjen, hur underbara är ni inte? Systra min sitter och hjälper mig sy om mina kläder (jag har tydligen för höga slitsar och för djupa uringningar), mamma har sytt om två klänningar till kjolar, Dj hänger upp mina tvättade kläder på tork och pappa har fixat ett extra minne till min telefon. 

Jag skulle aldrig klarat av att panikpacka i sista stund utan er.

Seriöst, varför blir det alltid så här? Kvällen innan avfärd och jag har tusen saker kvar på min att-göra-lista. Även fast jag började förbereda för flera veckor sedan. Nåväl, i morgon bär det av till Afrika!

I can do this - I CAN DO THIS

Don't panic

SnartSnartSnart

Packar ihop de sista av mina saker i den redan överfulla resväskan. Hur i hela friden ska två månader rymmas i en enda väska? Tur att vi får ta med två.

Igår sa jag hej då till halva kyrkan hemma hos team Jacob på vår after church. Är så HIMLA tacksam för kyrkan. Jag har familj var jag än kommer i världen. Människor som älskar mig no matter what. Det är finfint det.

Imorgon bär det av till hemstaden för lite kvaletid med familjen och en handfull vänner innan jag sätter mig på planet ner till äventyret. Kommer bli "superduperbra"!