Tillbaka till ruta ett

Whazuuupp?

Nu sitter vi på kontoret i Pune igen efter en veckas semester och ska gå igenom föregående veckors arbete med vår handledare. Känns både bra och konstigt att vara tillbaka här, som att börja på ruta ett igen. Men samtidigt tror jag det är väldigt bra att hinna reflektera över det som hänt i mitten av praktiken, man blir inte insnöad i arbetet och man hinner smälta alla intryck.

Goa var fantastiskt! Vi lärde känna så otroligt fina människor, bland annat en Punjabfamilj som bor i England. Vi åkte på marknad och käkade lunch tillsammans. De hade den sötaste dottern jag någonsin sett och de kommer antagligen och hälsar på oss i Sverige i sommar, det kommer bli jättekul!

Jag antar att jag fått en hel del nya läsare sedan ett inlägg jag skrev blev länkat på ung fadders facebookhemsida, så jag tänkte köra en klassisk bloggarlista, hämtat från Linnea och Johans blogg, ett annat praktikantpar som är i Uganda.

Beroende av:

Choklad och väskor och att få skriva

Vad behöver du mest just nu:

Inte så mycket, jag har en mjuk och skön säng och en AC på rummet, vad mer kan man begära från denna värld?

Vad tror folk om dig?

Att jag är übersocial och inte rädd för något 

Stämmer det?

Übersocial, ja. Inte rädd för något, nja. Men modig är inte något man är, det är något man gör sig

Vad får du oftast komplimanger för? 

Mina ögonfransar *blink blink*

Brukar du skratta för dig själv?

Haha, ja. Man har det inte roligare än man gör sig

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?

"Hej älskade! Alltså du ANAR inte hur mycket jag hetsar för att hitta någon bra souvenir till dig..." Från systrami som backpackar i Asien. Kul att jag hetsar precis lika mkt för hennes skull ;)

Nästa mål i ditt liv:

Heeeeeeeemligt

Hur svarar du i mobilen?

"This is superman speaking, what can I do for you?"

(Okej, jag säger bara hej det är Lovisa, ska börja med ovanstående)

Vem ringde dig senast?

Min familj

Antal timmar sömn inatt:

6 kanske?

Vad ser du om du tittar mitt framför dig?

Rebecka som sitter mitt emot mig vid skrivbordet

Brukar du komma i tid?

Ja det försöker jag

När mår du bra?

När jag hunnit be och läsa bibeln

Hur känner du dig nu?

Ovanligt pigg med tanke på nattens få timmars sömn

Vanligaste färg på dina kläder:

Kungligt blå har jag haft en crush på ett tag så jag har många plagg i den färgen

Favorit dryck på morgonen:

Lätt hallonsmoothie, eller kaffe

När brukar du oftast gå och lägga dig?

Efter bolibompa!?

Är du blyg?

Nej inte särskilt, beror på situation

Sysslar du med någon idrott:

Är jazzdans och jogging en sport så ja

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Jag tror på förälskelse vid första ögonkast, det är en stor skillnad på förälskelse och kärlek

Jag i mitt esse, vid frukosten, bilden har jag snott rakt av från Beckas blogg, där kan ni hitta ännu fler bilder från Goa

Så här ser det ut där jag bor i Bhopal

Mycket avslöjande rubrik där, tror ni fattar vad jag kommer att visa för bilder utan vidare förklaring...

Skylten försäkrar dig om att du hamnat rätt

Bara att köra genom grindarna så kommer du in på gården

Huset där systrarna huserar

Matsalen är husets kärna

Om vi vill laga mat har vi alla möjligheter i det stora köket

Chaplet

Vi bor i ett hus bredvid och för att komma till vårt rum ränner vi upp och ner i trappuppgången

Här är min lilla hörna där jag ligger och plågas av värmen varje natt (var glada för att det är kallt i Sverige era..)

Personporträtt

Denna sjukt humoristiska Syster L har vi lånat bort till Kerala för en månad, och oj vad man saknar henne vid matbordet. Till en början hade jag lite svårt för hennes enträgna uppmaningar till att vi skulle ta mer och de lite aggressiva frågorna man fick om varför man inte ville det när man tackade nej. Men efter någon vecka insåg jag att det låg mycket ironi och humor bakom det hon sa, trots det oskyldiga yttre. Hon är inte sen att hänga på skämt och livar upp de flesta sammanhang. Om dagarna håller hon ett öga på trädgården och ber mest för jämnan. Kom hem snart Sister L!

Vad jag gör, egentligen

Fick ett litet telefonsamtal av min underbara syster häromdagen som ställde en inte alltför underbar fråga: "Lovisa, vad gör du, egentligen?"

Okej folket, det här är vad jag gör, om ni missat det vid det här laget.

Jag har åkt genom Erikshjälpen som praktikant till Indien för att lära mig mer om socialt arbete och utvecklingsarbete. Jag förstår på ett djupare sätt de livsvillkor som gäller i ett U-land och de utmaningarna som finns. Om dagarna hänger jag med ett par nunnor som jobbar för HCDI, en Indisk utvecklingsorganisation inriktad mot barn. Erikshjälpen stödjer vissa av HCDI:s projekt, bland annat det som nunnorna jobbar med och där jag, to your surprise, råkar befinna mig. 

Om dagarna så lär jag mig om socialt arbete genom att följa med systrarna ut i byarna. De är ansvariga för hela projektet som innefattar en hel drös fältpersonal som utför uppdraget. Nunnorna åker ut till byarna för att se till att arbetet flyter på som det ska, håller i olika samlingar och är med på olika aktiviteter. Vi är med på allt detta och super in så mycket kunskap som möjligt genom att prata med lokalbefolkningen och ställa tusentals frågor varje dag. Ibland får vi prata om Sverige för en drös ungar i en skolklass, träffa sponsrade barn som fått ett bättre liv genom projektet, vara med när ett barnparlament har samling eller se på gatuspel som handlar om utbildning som systrarna anordnar. 

Den ena dagen är inte den andra lik och jag träffar människor med öden som berör mig djupt. Jag blir bjuden på te, utstirrad och uppskattad. Jag skrattar och gråter för att sedan skratta lite mer.

Dessutom gör vi lite uppgifter för Erikshjälpen och HCDI samtidigt. För Erikshjälpen har det blivit ganska många intervjuer för deras fadderrapporter och tidning, för HCDI skriver vi rapporter på hur arbetet ser ut, vad vi lärt oss och vad vi anser bör förändras.

När jag kommit hem till Sverige fortsätter arbetet med att informera och föreläsa om Erikshjälpens arbete och mina erfarenheter för att sprida kunskapen jag fått.

Så kära syster och övriga, hoppas att det har klarnat lite om vad jag egentligen gör här borta.

Personporträtt

Sister V, denna sprudlande och otroligt glada nunna har vi äran att arbeta med. Hon är en storyteller och en inspiratör utan dess like. Hon är väldigt framåt och har en gåva i att kommunicera med barn och ungdomar. I projektet är hon ansvarig för barnparlamenten och i dessa undervisar hon flitigt och helhjärtat om barns rättigheter. Dessutom undervisar hon varenda kväll på en skola för blivande nunnor och har själavård med olika människor. Trots att hon är sjukt upptagen får hon varenda person som kommer till henne att känna sig sedd. Hon och jag har haft långa samtal om tro och jag ser henne som en äldre syster jag har mycket att lära av. I hennes närvaro känner man sig avslappnad och uppmuntrad, vilken nunna!

Ni hittar henne till vänster i bilden

Settled Down

Skulle jag få för mig att jag vill stadga mig och bli en ”riktig” kvinna nu så finns det alla möjligheter. Dagstidningarna har alltid en hel upplaga med giftassugna ungkarlar och supervita och jättesmala kvinnor som har bestämt sig för att slå slag i saken och gifta sig. Smidigt det där egentligen. Istället för att gå runt och leta efter den rätta så tar man bara en som har ett välkänt namn och en ansenlig summa pengar på banken. Och sen får man det att funka helt enkelt.

Skämt åsido så är det väldigt ovanligt med love marriage som de kallar det. Traditioner och seder gör bruk av att man inte får dejta utan processen av förlovning och bröllop brukar gå på ett par dagar. När jag frågade hur man gjorde i kyrkan här svarade Syster V. att man åtminstone var tvungen att vänta tre veckor (!!!) och att paret måste delta i en äktenskapskurs. Dessutom kunde folk som kände till pojken berätta för kyrkan om han var en odugling och flickan inte borde gifta sig med honom. Ja, jämfört med hur lång tid det tar i Sverige från det att man hittar någon och gifter sig (hur lång tid kan det ta, tio år ibland va?) är väl tre veckor det minsta man kan begära. Dessutom lovade jag en kompis att jag inte skulle gifta mig här borta, så det löftet måste jag nog hålla.

Typexempel på annons:

Parents invite alliance for their beautiful, slim and fair, 28 yrs. Daughter 5’-6”, naturalised American Citizen. Graduated from University in Boston. Father in business, high status Jain family, belongs to Delhi.

Seeks handsome smart boy from high statues family traditional Indian culture & values with modern outlook. Professional/Business

Personporträtt

Sister A
Har ni hört låten: ”Jesus is my superhero”? Vi har gjort om den till ”A is our supersister” och sjunger den flitigt när vi är på väg någonstans och hon suckar över de dåliga vägarna. Hon är den coolaste, mest envisa och stenhårda syster jag träffat. Sister A är ansvarig för hela projektet som innefattar tio byar och inte mindre än över 5000 personer. 5000 pers! Det är sinnes mycket människor som hon arbetar för. Hon är rätt fram, vägrar kompromissa till det sämre och har alltid målet i sikte. Dessutom är hon väldigt mån om att vi ska ha det bra och uppmuntrar oss ständigt till att ta mer mat. Hon är vår Indian mom i Bhopal, en hårdhänt sådan. Hon har vanan att daska till en riktigt ordentligt när hon skämtar med oss för att visa sin kärlek. Med A kan man alltid känna sig trygg, jag tror att hon lätt skulle kunna slå ner tio män om hon var tvungen. Supersister med andra ord.