Fick ett litet telefonsamtal av min underbara syster häromdagen som ställde en inte alltför underbar fråga: "Lovisa, vad gör du, egentligen?"
Okej folket, det här är vad jag gör, om ni missat det vid det här laget.
Jag har åkt genom Erikshjälpen som praktikant till Indien för att lära mig mer om socialt arbete och utvecklingsarbete. Jag förstår på ett djupare sätt de livsvillkor som gäller i ett U-land och de utmaningarna som finns. Om dagarna hänger jag med ett par nunnor som jobbar för HCDI, en Indisk utvecklingsorganisation inriktad mot barn. Erikshjälpen stödjer vissa av HCDI:s projekt, bland annat det som nunnorna jobbar med och där jag, to your surprise, råkar befinna mig.
Om dagarna så lär jag mig om socialt arbete genom att följa med systrarna ut i byarna. De är ansvariga för hela projektet som innefattar en hel drös fältpersonal som utför uppdraget. Nunnorna åker ut till byarna för att se till att arbetet flyter på som det ska, håller i olika samlingar och är med på olika aktiviteter. Vi är med på allt detta och super in så mycket kunskap som möjligt genom att prata med lokalbefolkningen och ställa tusentals frågor varje dag. Ibland får vi prata om Sverige för en drös ungar i en skolklass, träffa sponsrade barn som fått ett bättre liv genom projektet, vara med när ett barnparlament har samling eller se på gatuspel som handlar om utbildning som systrarna anordnar.
Den ena dagen är inte den andra lik och jag träffar människor med öden som berör mig djupt. Jag blir bjuden på te, utstirrad och uppskattad. Jag skrattar och gråter för att sedan skratta lite mer.
Okej folket, det här är vad jag gör, om ni missat det vid det här laget.
Jag har åkt genom Erikshjälpen som praktikant till Indien för att lära mig mer om socialt arbete och utvecklingsarbete. Jag förstår på ett djupare sätt de livsvillkor som gäller i ett U-land och de utmaningarna som finns. Om dagarna hänger jag med ett par nunnor som jobbar för HCDI, en Indisk utvecklingsorganisation inriktad mot barn. Erikshjälpen stödjer vissa av HCDI:s projekt, bland annat det som nunnorna jobbar med och där jag, to your surprise, råkar befinna mig.
Om dagarna så lär jag mig om socialt arbete genom att följa med systrarna ut i byarna. De är ansvariga för hela projektet som innefattar en hel drös fältpersonal som utför uppdraget. Nunnorna åker ut till byarna för att se till att arbetet flyter på som det ska, håller i olika samlingar och är med på olika aktiviteter. Vi är med på allt detta och super in så mycket kunskap som möjligt genom att prata med lokalbefolkningen och ställa tusentals frågor varje dag. Ibland får vi prata om Sverige för en drös ungar i en skolklass, träffa sponsrade barn som fått ett bättre liv genom projektet, vara med när ett barnparlament har samling eller se på gatuspel som handlar om utbildning som systrarna anordnar.
Den ena dagen är inte den andra lik och jag träffar människor med öden som berör mig djupt. Jag blir bjuden på te, utstirrad och uppskattad. Jag skrattar och gråter för att sedan skratta lite mer.
Dessutom gör vi lite uppgifter för Erikshjälpen och HCDI samtidigt. För Erikshjälpen har det blivit ganska många intervjuer för deras fadderrapporter och tidning, för HCDI skriver vi rapporter på hur arbetet ser ut, vad vi lärt oss och vad vi anser bör förändras.
När jag kommit hem till Sverige fortsätter arbetet med att informera och föreläsa om Erikshjälpens arbete och mina erfarenheter för att sprida kunskapen jag fått.
När jag kommit hem till Sverige fortsätter arbetet med att informera och föreläsa om Erikshjälpens arbete och mina erfarenheter för att sprida kunskapen jag fått.
Så kära syster och övriga, hoppas att det har klarnat lite om vad jag egentligen gör här borta.
Inte ett ord om semestern!!!??? Men den var ju verkligen välförtjänt. Och ni har säkert gjort något gått även i Goa? Märk stavningen! /FY
SvaraRadera