Kommunikation?

Okej, let’s face it. Ibland klickar det bara inte. Kommunikationen finns inte och det känns som om man kommer från två olika planeter. Du vet känslan när den andre parten inte förstår trots att du förklarar samma sak om och om igen, nästan vädjande som till ett barn. Nej, jag pratar inte om mäns och kvinnors svårigheter med att förstå varandra, utan jag pratar om oss och den indiska befolkningen.

Vi kan försöka förklara saker, om och om igen, på tydlig och barnslig engelska, men det går ändå inte hem. Det är frustrerande, det är tålamodsprövande och det helgar en på alla sätt och vis. Att det ska vara så svårt att förstå frågan hur man brukar fira födelsedagar kan du få ett exempel på här:

”Soo, how do you celebrate birthdays in India?”

”Me, not birthday.”
”No, no, I know it’s not your birthday today, bet when you have yours, how do you celebrate?”
”No madam.”
”Yes, but no. My question is, WHEN YOU ARE HAVING A BIRTHDAY...”

Någonstans där eskalerar konversationen till att bokstavera orden och uttala dem alldeles för högt och långsamt. Det är även där Rebecka brukar vika sig dubbelt av skratt för bristen på tålamod hos min sida.

Men då får vi även räkna med i ekvationen att indierna säkert har det lika jobbigt med oss. Vi får fråga typ hundra gånger vad de sa och be de upprepa frasen långsamt. Delad smärta är dubbel smärta. Men det helgar en, som sagt.