Idag har vi druckit chai och ätit snittar med ett konstigt pålägg. För det är det man fikar här i Indien, alternativt torra kakor som smakar blä. Vi försöker införa ordet "fika", det har gått ganska bra.
Fikarevolution to the people!
Jag kommer ihåg förra gången jag var i Indien, då skulle man alltid äta Razgullhas så fort man hälsade på hos någon. Eftersom vi gjorde många husbesök blev det en hel del Razgullhas, aka "sockerbollar" eller "snuskbollar". De är gjorda på en ost vilket gör de sega och smakar socker. Inte en superhit med andra ord.
En dag hade vi besökt tio hus och skulle göra ett avslutande besök hos mannen som varit med oss hela dagen. Vi kommer in och sätter oss på sängen, det är den finaste platsen i huset och används ofta som soffa om man inte har en. Mitt emot oss står ett gäng indiska ungdomar och tittar på oss. Mannen kommer in med en STOR bricka full av Razgullhas och vill att vi ska äta upp dem. Då är saken att vi alla nästan spydde av tanken på en Razgullha. Vi försökte berätta att vi var jättemätta men han fortsatte att insistera på att vi skulle äta upp dem och "don't be so shy!"
Efter att ha tvingat i mig två stycken fick jag en snilleblixt och sa att vi gärna tar med de till hotellrummet och har lite fika där. Det tyckte han var okej. På vägen hem gav vi bort dem till en man i en kiosk som blev jätteglad.
Kulturkrock 2.0
Fikarevolution to the people!
Jag kommer ihåg förra gången jag var i Indien, då skulle man alltid äta Razgullhas så fort man hälsade på hos någon. Eftersom vi gjorde många husbesök blev det en hel del Razgullhas, aka "sockerbollar" eller "snuskbollar". De är gjorda på en ost vilket gör de sega och smakar socker. Inte en superhit med andra ord.
En dag hade vi besökt tio hus och skulle göra ett avslutande besök hos mannen som varit med oss hela dagen. Vi kommer in och sätter oss på sängen, det är den finaste platsen i huset och används ofta som soffa om man inte har en. Mitt emot oss står ett gäng indiska ungdomar och tittar på oss. Mannen kommer in med en STOR bricka full av Razgullhas och vill att vi ska äta upp dem. Då är saken att vi alla nästan spydde av tanken på en Razgullha. Vi försökte berätta att vi var jättemätta men han fortsatte att insistera på att vi skulle äta upp dem och "don't be so shy!"
Efter att ha tvingat i mig två stycken fick jag en snilleblixt och sa att vi gärna tar med de till hotellrummet och har lite fika där. Det tyckte han var okej. På vägen hem gav vi bort dem till en man i en kiosk som blev jätteglad.
Kulturkrock 2.0
 |
| Some Chai maybe? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar