Hej cyberkompisar!
Jag lever, jag mar bra och jag har nu hunnit borja kanna mig riktigt hemma har hos nunnorna i Bhoplal. Det har hant sa otroligt mkt, vi aker pa skumpiga vagar (ibland saknas vagarna och vi aker upp och ner for stenkullar, maste upplevas real life) for att komma till byar dar nastan alla lever under fattigdomsgransen. Det ar otroligt, vilket privilegium det ar att fa mota dessa manniskor. Jag har bilder pa min egen dator, nu lanar jag systrarnas. Nar vi har fatt vart eget wi-fi, som vi for ovrigt har forsokt fixa i en vecka men inte funkar, ska ni fa se dem!
Puss tills vi hors igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar