Omaka paret

Jag och Rebecka kan vara det mest omaka par som finns på morgonen. Enligt henne har jag obotligt bra morgonhumör, enligt mig har hon obotligt dåligt. I hennes ögon så studsar jag upp, sjunger en äckligt glad sång och är bara jobbigt pigg. I mina ögon är hon ett åskmoln som blir sur över minsta försök till konversation. Rebecka blir helt förstörd när hon hör att jag brukar väcka min syster med att gå in med frukost och krama henne (hemska tanke!) och jag kan inte tycka annat än synd om Becka som verkar vara så nere på morgonen. 

Men när vi har pratat om det inser vi att vi själva anser oss vara helt neutrala. Rebecka är inte sur, bara helt neutral och jag tycker att jag ändå behärskar mig rätt bra och undviker att nynna på någon sång. Vi har jättekul åt det (inte på morgonen dock) och skrattar bara åt hur olika vi är. 

För några dagar sedan spelade vi in en film på hennes dator med de mest irriterade sätten jag har väckt henne på, för jag har inte bara sjungit glada trudelutter på morgnarna. Till exempel har hon vaknat av att jag kräkas och sedan beordrat henne att försöka somna samtidigt som jag hållit på att svimma, dra en stol hårt i golvet och stänga och öppna toalettdörren utan minsta försök till att vara försiktig. Okej, om jag också skulle blivit väckt så här skulle jag också vara ett åskmoln. I morgon ska jag försöka med frukost på sängen och en kram, eller kanske inte. Tror att det är minst lika irriterande för henne som att väckas av kräkljud. 

Oj vad du kommer att sakna mig på morgnarna Becka, bästa tiden i ditt liv! :)