Okej, idag lämnar vi systrarna och med några få dagar i Indien vågar jag äntligen yttra mig om trafiken utan att min kära mor skulle oroa ihjäl sig hemma i Sverige. Trafiken, trafiken, trafiken. Vad ska man säga? Vi har kört runt i en fin, vit jeep som har hållit ända tills nu, ett mirakel måste jag säga. Tur att systrarna ber innan varje bilresa, det behövs sanna mina ord.
Det roligaste måste ju vara när lastbilarna (dekorerade i himlens alla färger och den mest fruktansvärda trudelut som tuta) kör om varandra. Det är som ett chicken race där man ser vem som drar sig ur leken först, lastbilen eller det mötande fordonet som alltid är för nära. En bilskolelärare skulle få krupp i Indien, alla bryter mot trafikreglerna så mycket man kan och orkar.
I början försökte jag införa bilbältet. Vi försökte få favoritchauffören att ta fram dom, det tog cirka tre veckor innan detta hände, vadå bälte? Orden: ”Det har varit kul att lära känna dig” har jag och Rebecka bara yttrat under våra bilfärder. Men lugn, bara lugn fina mamma, jag är snart hemma hel och välbehållen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar