Med tre månader genomförda och ca en kvar så har jag börjat få hemlängtan. Ja, jag sa det. Jag trodde liksom inte att jag fick sådant, men tydligen har den nu även drabbat mig. Inte för att jag längtar hem till iskalla vindar och hoppet om våren som gång på gång förstörs, men efter min fina underbara familj, släkt och vänner. Och skogen bakom knuten där jag bor, och verandan på Ekerö med lååånga middagar och fikastunder. Och kyrkan, och svenska jordgubbar, en sjö som går att bada i. Höstrusk med paraply och en vinglig cykel. Jag längtar även hem för att kunna längta ut igen och besöka nya platser. Jo, det är något speciellt med längtan som får en att se ljust på framtiden och driver en framåt. Men vad jag längtar allra mest efter just nu är att få tillbaka fokus och vara helt i nuet den sista månaden. Rätt var det är så står jag där på flygplatsen och vinkar av det mest fantastiska land som Gud skapat på denna jord, bara för att längta tillbaka igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar